sandrine.

Är helt såld på den här skivan, trodde väl aldrig att jag skulle hylla Christina Aguilera, men jo. Hon är sjukt bra! Ge henne en chans! Lyssna!



Lyssna på: Christina Aguilera - Understand

Höstens grungeinspirerade mode och min, andra på kort tid, trip till Dr Martens-butiken idag fick mig att sätta på en skiva med Nirvana så fort jag kom hem, det var ett tag sen om man säger så. Det blev 'From the Muddy Banks of the Wishkah' och nu har den gått hela kvällen och jag är helt lyrisk!

                   

Tänker tillbaka på när jag gick i sjuan och varje dag gick klädd i alldeles för stora jeans och knallorangea Dr Martens. Och nu vill jag alltså ha ett par nya, delvis för att de är moderna men också för att de är underbara skor som framkallar en massa fina minnen, kängorna var lite av min signatur när jag växte upp och ville göra revolt mot världen. De förra, köpta för att representera något slags anti-mode, fick utstå en hel del, bland annat målade jag dem svarta ett antal gånger och sparkade på stenar med dem så de skulle se nötta ut, helst skulle stålhättan komma fram.


Dessa är väl de jag tänkt mig, det blir utan stålhätta denna gång.


Eller skulle man slå till på ett par riktiga godingar? Blir till att börja snöra på sig i tid i så fall...

Lyssna på: Nirvana - Aneurysm

Har haft hela skivsamlingen nerpackad över sommaren, sen mitten av april (då jag flyttade från Sebastian) till och med, men nu har jag äntligen packat upp den igen. Gissa om jag kan koncentrera mig på studierna?

Just nu lyssnar jag på sista skivan At The Drive-In släppte, 'Relationship of Command' - vilken underbar skiva det är! Det var den första Rodrigues-Lopez/Bixler-Zavala-skiva jag köpte, fastnade för dem från första tonen. Kort därefter fick jag reda på att bandet hade splittras, stor sorg. Införskaffade alla (tror jag?) deras tidigare alster som även de är hur bra som helst. Snart släpptes dock The Mars Voltas debut 'De-Loused in the Comatorium' och hoppet om att någon gång få se dem live tändes igen.

Första gången var i Glasgow på Barrowlands med Amanda och Cissi, de gjorde en fruktansvärt bra konsert där. Tyvärr har minnet från den bleknat, förmodligen för att deras framträdande på Hultsfred  var så minnesvärt. De inledde med en halvtimmes (jag överdriver inte!) improvisation/gitarronani så att alla utom de verkligt hängivna stod kvar. Efter denna något speciella inledning bjöd de på en fulländad hitkavalkad, något av det bästa jag någonsin sett och hört! Man kan tycka att de är aningens dryga som gör något sådant, jag tyckte mest att det var kul. At The Drive-In splittrades ju trots allt för att de blev för stora.

Jag hoppas att denna lilla text har inspirerat någon att lyssna på något av allt vackert dessa två herrar har skapat!

Och nyss, när jag letade bilder, upptäckte jag att The Mars Volta har släppt en ny skiva som heter 'Amputechture'. Vilket hängivet fan jag är, noll koll whatsoever (det var i och för sig i onsdags, men ändå!). Laddar nu...

         

Lyssna på: At The Drive-In - Rolodex Propaganda (med Iggy Pop) och The Mars Volta - Cicatriz Esp

Jag är förmodligen helt efter men fan vad Shout Out Louds är bra! De rockade, eller popade kanske man ska säga i deras fall, hårt på Pavilion och sångaren var ju som redan nämndes då festivalens gladaste. Det ska hyllas. Alla som är glada och positiva ska hyllas. Shout Out Louds gör mig glad!

Låt er inte förledas av namnet, inte heller av albumets framsida. Båda får en att tänka på powermetal, eller kanske någon typ av tomtar och troll-rock. Det är fel. Jättefel. Musiken är istället väldigt 70-talsinspirerad. En del Black Sabbath, lite Led Zeppelin, lägg sen till rock n' roll, en sångare som låter som Jack White och ett eget sound. Det är Wolfmother (HUR kom de på det namnet förresten??!).

Jag blir glad av att lyssna på den här musiken. Det här är partymusik för mig, en riktig stämningshöjare. Kan inte bärga mig tills jag får se dem live på Roskilde, det kommer att bli grymt!



Att lyssna på skivan har även fått mig att rota fram gamla Black Sabbath-godingar. Hur hade jag kunna glömma dem? Tack Wolfmother!

         

Ja, Christoffer, det är bra. Kanske till och med så bra att den fick mig att klara matteprovet, men det kan jag inte lova än. Det var på någon av alla dessa mattelektioner som jag fick låna en lur och hörde denna skiva, eller i alla fall delar av den, för första gången och märkte att det var utmärkt pluggmusik. Trodde att det var för att den inte var så intressant så att det funkade bra som bakgrundsljud eftersom jag inte brukar gilla denna typ av musik. Men nu har jag kommit på mig själv med att lyssna på den även annars så den är nog bra. Ja, den är bra. Fan så bra.

En annan skiva som inte heller är 'min typ av musik' är John Legends debut 'Get Lifted' den är också helt klart lyssningsvärd (är det ett ord?) och bra pluggmusik. Hoppas att jag klarar fysiktentan med dessa också!

         

Nu är det äntligen här, Tools fjärde studioalbum, '10 000 days'. Som jag har väntat. Det var fem år sen sist. Kan verka som en oändlighet när det gäller vanliga band, men nu är ju inte Tool ett sådant. Och det är väl värt väntan. Fick skivan, bränd (ja, jag ska köpa den på riktigt), av Sebastian för någon vecka sen och det har tagit sin tid. Lyssnade på den kanske fem gånger i rad först - den tid en vanlig skiva brukar behöva. Sen tog jag en paus och lyssnade på lite mer lättsmält musik ett tag, och så idag tog jag upp lyssnandet igen. Nu låter det som att jag plågar mig själv med något jag inte vill lyssna på egetligen, vilket inte alls är fallet. Det är bara så att jag lärt mig att Tools musik inte sätter sig i huvudet på en gång, så som mycket annan musik gör. Istället håller den mycket längre när man väl lyssnat in sig på den.

Första gången jag hörde Tool brydde jag mig inte alls om dem, musiken gick mig helt förbi och jag var totalt ointresserad. Men eftersom jag hade måga vänner som lyssnade på dem hörde jag dem någon gång då och då ändå, tror det var 'Ænima' och 'Opiate', så någon av alla dessa gånger kände jag igen en liten snutt och fick låna en skiva. Det måste ha varit någon gång år 2000 och sen den dagen är jag fast och de är fortfarande mitt favoritband.

'10 000 days' har inte nått mitt hjärta än, men den är på god väg och jag är ganska säker på att den kommer att lyckas. 

                            

Alla Tool-fans, alltså bland andra jag, måste älska Umeåbandet Khomas debut 'The Second Wave'. Sitter nu hemma hos David och Johanna och lånar deras dator eftersom jag inte har tillgång till internet på min för tillfället. Har just pratat i telefon med min kära syster Isabelle som befinner sig i Nicaragua, det var för att prata med henne som jag kom hit egentligen, jag har nämligen ingen (hem-) telefon heller. Och nu kom jag från ämnet. Det jag på detta lite långsökta sätt skulle komma fram till var att jag på deras dator (med hjälp av Johanna) hittade denna underbara skiva. Har nog inte hört så bra musik, i denna genre, av något svenskt band förrut. Eller alltså, det är inte så att det är bra för att vara svenskt. Det är bra punkt. Jag blev bara förvånad över att de var svenskar. Måste köpa skivan. Nu!

Det var ju ett tag sen denna skiva kom ut, men jag har inte lyssnat på den på allvar förrän nu. Och den är jättebra. Gillade ju Libertines som fan och såg fram emot att höra Babyshambles. Laddade hem deras debut-ep 'Killamangiro' som är hur bra som helst, men har inte lyckats få tag på den i någon affär. Titellåten är i och för sig med på fullängdsdebuten också, men i en sämre version tycker jag. Hela 'Down in Albion' är skramligt slarvigare och inte lika sprudlande poppig som 'Killamangiro'. Men den är ju fortfarande bra (minus 'Pentonville' som bara är hemsk). Pete Doherty är fortfarande ett geni. Och snygg. Eller han är ju inte snygg egentligen. Men han klär sig så sjukt snyggt så han blir snygg. För övrigt läste jag i metro i tisdags att Diors stjärndesigner, tror han heter Hedi Slimane, har baserat hela sin senaste (kan det vara höst-06?) manskollektion på honom. Grymma kläder.
 
Fast det var vårkollektionen för Dior Homme. Snygg är den i alla fall!

Yes, nu har den kommit. Mike Skinners tredje fullängdare. Som jag har längtat. Har länge sagt att jag ska gifta mig med honom, och nu är det ju tekniskt möjligt igen också. Nice. Skivan då? Har bara hunnit med två genomlyssningar än och jag brukar alltid ge en skiva fem innan jag uttalar mig. Men hittills kan jag säga att jag varken är överväldigad eller besviken, låter den snurra medan jag packar ihop mitt liv och återkommer med ett utlåtande.

Skivan är hur bra som helst. Den har i alla fall fastnat i mitt huvud nu och vägrar försvinna. Mike; Marry me!