sandrine.

Nu har jag äntligen läst ut denna bok. Det tog ett tag, vilket betyder att den inte var särskilt bra. Problemet med denna typ av böcker, som alla andra tycks gilla, är att det blir för mycket av allt, vilket gör att det faller platt för min del. Jag känner för denna bok som jag känner för Liftarens Guide till Galaxen. Den plågade jag mig också igenom, alla fem delarna, förstår inte varför nu i efterhand. Anledningarna till att jag inte gillar dessa böcker är två:

• Vad som helst kan hända. Och när vad som helst kan hända och det inte finns några 'regler' blir det helt ointressant.
• Man lär inte känna huvudpersonerna, dras inte med i historien och då bryr man sig inte vad som händer med dem.

Men, båda dessa böcker har blivit hyllade, 'Tärningsspelaren' på 70-talet och 'Liftarens Guide till Galaxen' på 90-talet, så det kanske bara är jag som inte förstår.

Såg förresten filmen 'Liftarens Guide...' igår. Jag höll på att somna flera gånger, och det var inte av trötthet, för efteråt läste jag flera kapitel i Karin Boyes 'Kallocain' utan att somna.

         

Jättebra bok. Måste läsas av alla! Handlar om den döve, vanskapte dvärgen Hercule Barfuss som 1813 föds på en bordell. Samma natt, i ett annat rum föds Henriette Vogel och de två växer upp tillsammans. De skiljs sen åt och lever båda mycket hårda liv. Boken följer Hercule i hans ständiga sökande efter sitt livs kärlek Henriette. Kanske inte låter som den mest spännande boken, men det är det. Den är så välskriven att man inte tänker på språket alls, det bara flyter på och boken går inte att lägga ifrån sig. Läs. Nu!

Läste ut 1984 idag, liggandes i solen på terrassen. Kanske inte så passande miljö för en sådan bok. Bra var den i alla fall. Men jag tyckte mer om den i början än i slutet, kan inte säga varför. Tänkvärd är den i alla fall. Läs!