sandrine.

I lördags åt jag en mycket konstig lunch med pappa och Isabelle. Så konstig att jag måste skriva (och varna) för den här. Det var på en kinarestaurang i Gamla Stan som drivs av en av pappas gamla elever. Han ville självklart visa sin gamla lärare vilken bra mat han serverade så vi fick inte bestämma vad vi ville äta själva utan tilldelades istället ett fotoalbum med bilder på olika rätter. Den vane restaurangbesökaren vet ju att man ska akta sig för restauranger som visar bilder på maten, men nu hade vi inget val. Vi skulle äta Dim Sum som beskrevs som kinesiska tapas.

Först fick vi in en kanna jasminte - det var gott, sen började rätterna komma in. Varje tallrik innehöll tre små knyten, först några friterade (redan den första blev för mycket) som följdes av en massa ångkokade. Den första ångade var halvgod, bara för att den inte var friterad, men snart märkte man att alla smakade lika och innehöll lite räkor, lite fläsk och en hel massa deg. Vi kämpade och kämpade, hade på massa soja och stark sås, drack kanna efter kanna med te men degknytena (eller dumplings heter det kanske?) verkade vara som Särimner. Idéerna på hur vi skulle få i oss maten var många, Isabelle kom med tipset att det blev aningens lättare att äta om man tänkte på pasta. Pappa tyckte att vi skulle försöka få gästerna vid bordet brevid att gå på toa så vi kunde lassa över våran mat till dem. Det hela slutade dock med att pappa bad om notan, då vi fortfarande hade halvfulla tallrikar, med kommentaren att vi visst inte var så hungriga. Servitrisen såg inte helt övertygad ut men som tur var syndes inte pappas gamla elev till när vi snabbt smög ut. Illamående drog jag med dem till Montis, så att vi i alla fall skulle få en god efterrätt! 

Fingrarna blir stela så jag inte kan knappa på tangentbordet som folk. Det bara regnar ute. Jag längtar efter ett par fina gummistövlar med matchande paraply. Te är det bästa som finns. Vill gå på bio och teater, gå långa promenader och fika i timmar.

Nu är det fanimej höst.

Var på spex igår; Ponnyexpressen eller Utan en tråd på prärien. Det var jättebra. Köpte till och med ett tygmärke att fästa på den framtida overallen. Mitt andra. Det första är från Civilingenjörsförbundet. Så jag ska alltså skaffa mig en overall? Jag som har varit så negativ till dem? Har ju till och med ingått en pakt med Annelie och Johanna att vi ska dra upp varandra ur träsket om vi är på väg att trilla ner. Vet inte. Det kanske inte blir någon overall, men om det blir en så måste man ju ha några fina märken att sy på. Och overallmänniskorna är faktiskt inte så nördiga som man kan tro. Det finns, tro det eller ej, ett och annat kex som struttar runt i en.

Nu måste jag rusa på obligatoriskt (?!) korridorsmöte.

Puss!