sandrine.

Nu bär det av till Uppsala för valborgsfirande, hoppas på StorSvart på GH ikväll, kan inte bli annat än jättebra. Synd att jag är halvsjuk bara, men det ska nog lösa sig!

Puss!

Nu har jag äntligen fått bilderna av Isabelle! Dessa togs på långfredagen när vi var och hälsade på mormor i Österfärnebo. Morfars gamla affär är en guldgruva när det gäller glasögonbågar så där gick vi lös. Enjoy!


Jag och Isabelle väljer och vrakar.


Jag, Isabelle och morbror Tomas i matchiga brills.


Syskonen.


Isabelle hittade stencoola solskydd.


Far.


Mormor måste ju också få vara med på en bild även om hon har sina riktiga glasögon på sig.

När man är en icke extrajobbande student i Stockholm är det extra svårt att få pengarna att gå ihop. Varför är det ingen som föreslår att man ska anpassa studiebidraget till studieort förresten? Lönerna är väl till exempel högre här? I alla fall, det var inte klagande detta inlägg skulle innehålla, istället tänkte jag skryta lite om hur otroligt drillad jag har blivit på att skaffa gratislunch och andra gratissaker. Idag är tredje dagen i rad jag åt gratis lunch, i tisdags var det eko-macka med Den Reflekterande Ingenjören (dit gick jag dock inte för mackan i första hand), igår wrap med Armada och idag hade Media arbetsmarknadsdag vilken resulterade i wrap, dricka, kaffe, fina gula (blyertsstift-!)pennor, godis och en svart tygkasse. Score! Och nästa vecka tror jag det vankas kinamat...

Jag är så klart lite kluven när det gäller det här med gratissaker. Å ena sidan är det ju illa att det delas ut en massa saker hela tiden som man bara slänger, hade exempelvis minst tre nyckelband bara efter nollningen i höstas och fler har det blivit. Jag använder inte ens nyckelband. Miljösamvetet säger ifrån här så jag försöker att inte ta saker jag vet att jag inte kommer att använda. Men så kommer detta med att vara pank hela tiden. Det är inte kul, alls. Jag vet att man säger att det inte finns någonting som heter gratis lunch och jag blir säkert fullproppad med en massa information som jag inte vill ha medan jag glatt ovetandes njuter av min macka/sallad. Tyvärr tar snålheten över, kan jag spara tid och pengar på att slippa laga mat så gör jag det gärna.

Är osäker på vad jag vill säga med det här inlägget, kanske vill jag försvara min frivilliga lobotomering, eller bara tipsa andra studenter om att man kan spara massa pengar på att snoka reda på vilka som bjuder imorgon?

Nu ska jag smaka på wrapen. Puss!

Jag har väntat på att jag ska få min kära systers bilder också (hon är mycket bättre än mig på att ta fram kameran och har en massa fina bilder från mormor), men nu lägger jag ut några av mina i alla fall. Dessa kommer alla från samma dag, min fika-turné-dag.


Först var jag och fikade hos Therese, Fredde och Tuva i deras nya radhus i Bomhus (vuxet!).


Lunchade med Amanda på Wayne's.


Sen fika med efterföljande högläsning hos morbror Tomas, nyinflyttad i Sätra, Isabelle och far lyssnar.


Morbror Tomas läser Tre män i en båt av Jerome K. Jerome.

Efter en hel dag av icke-pluggande och glassätande i solen skulle jag äntligen få se The Fratellis live. Det var ganska glest med folk på Debaser Medis när Johanna och jag kom dit och det blev inte så mycket bättre. Synd på ett bra band som dessutom sägs vara bäst live, tänkte jag. Men kanske just för att det var lite folk, eller för att de (som klasskompis Sabina som innan konserten intervjuade dem för THS-radion sa) var ganska slitna eller kanske för att ryktet inte var sant, var de inte särskilt bra. Sångaren verkade sur hela konserten igenom, han bjöd nästan inte på någon mellansnack och såg bara allmänt vresig ut. Däremot var han snygg, mycket snyggare än på bild, vilket ju är ett bra betyg med tanke på att de flesta är snyggare när de är på bra humör. Basisten, som såg mycket skotsk ut, både utseendemässigt och för att han var iklädd Celtic-tröja, och trummisen, alltid med sin PET-flaska med IRN-BRU nära till hands, gjorde sitt bästa för att höja stämningen men förjäves. Tyvärr är det oftast sångaren det hänger på.



Det var dock ändå inte en dålig konsert, The Fratellis har så pass bra låtmaterial att det kan rädda det mesta. Publiken kom igång mer mot slutet av konserten när de stora hitsen spelades, det tillsammans med den snygga backdropen där det visades olika bilder på pinuppor räddade konserten. Och den snygga och annorlunda t-shirten jag fick med mig hem så klart!



Jag tror att bandet kan mycket bättre än så här och jag ser fram emot att se dem igen, helst på Debaser Slussen där de skulle ha passat mycket bättre, eller på festival. 

Jonas Hassen Khemiris andra roman, Montecore, är nästan lika bra som den första, Ett öga rött. Berättelsen, som behandlar ämnen som främlingsfientlighet, utanförskap och integration, är bra skriven och känns angelägen men det bästa är ändå hur Jonas leker med språket och orden, de påhittade adjektiven är speciellt underbara!

Var just och såg Al Gores film, An inconvenient truth, och även om jag redan visste om det mesta som sades i den gav den ändå en nytändning. På vägen hem gick jag förbi Coop för att handla lite, upptäckte att de har kanske hundra gånger så mycket ekologiska varor som ICA, jag ska aldrig mer handla på ICA. Det är helt ofattbart hur lite folk bryr sig om miljön. Nu ska jag gå och göra storkok, sen bär det av in till stan för uteserveringshäng.

Jag vet att det är lite dåligt uppdaterat här, det kommer bilder från Gävle, Ettans Fest och Fratelliskonserten och ett boktips. Men det får bli när det blir fult väder, alltså typ imorgon. Håll till godo med denna bild på den fina cykel som jag en gång i tiden lärde mig cykla på.



Puss!

Jag har bara lyssnat på halva skivan än men älskar den redan, lyssna på Bright Eyes nya, Cassadaga, nu! Fan, fan, fan att jag inte såg honom (dem?) på Debaser Medis! Men ikväll blir det i alla fall The Fratellis på samma ställe, inte fy skam det heller!

Vindens skugga är den perfekta romanen! Den är spännande, mystisk och romantisk. Boken handlar om Daniel som vid tio års ålder för första gången får se de bortglömda böckernas gravkammare. Det är hans far, bokhandlaren,som visar honom dit och låter honom välja en bok att ta med sig hem. Daniel hittar Vindens skugga som han tar hem och inte lägger ifrån sig förrän han nått sista sidan. När han försöker hitta fler böcker och ta reda på mer om författaren, Julián Carax, tar det stopp, inga böcker finns att få tag på och Carax verkar ha gått upp i rök. Detta är början på en fantastisk berättelse. Den går inte att lägga ifrån sig, inte bara för att man vill veta vad som ska hända utan också för att man vill stanna kvar i dimman i 50-talets Barcelona med de mystiska, cigarettrökande herrarna i långa rockar och de vackra kvinnorna. Som min far sa när jag fick boken av honom; Jag avundas verkligen de som inte läst denna bok än!

Igår såg Johanna och jag Jamie T på Kägelbanan. Han inleddde med att säga att hans band, The Pacemakers, inte kunde komma så att vi skulle få en akustisk konsert. Jag blev lite besviken först men insåg snart att killen klararde sig alldeles utmärkt själv. Mellansnacket var jättebra, han har en grym röst och lyckades verkligen fånga publiken och göra konserten intim. Kanske för att ursäkta för att bandet inte kom, eller för att han alltid gör så, delade han ut band (ja, KASSETTBAND) med en liveinspelning från The Scala efter konserten. Tyvärr äger jag inte längre någon bandspelare så jag får vänta till ikväll med att lyssna på det hemma hos mor och far.


Dålig bild, jag vet, men bilder är alltid kul ändå.

Idag har jag varit i Uppsala, lunchade sushi med Anna, traskade runt lite på stan, köpte favoritteet (Hjärteblandning) och drack godaste varma chokladen på Chokladkaféet med Christoffer. Jag saknar faktiskt inte Uppsala alls, men jag saknar Johanna, saknar Christoffer och saknar Anna. Tur att man har kvar sina vänner ändå, även om man flyttar, trist bara att inte ses så ofta som man skulle vilja.