sandrine.

Igår, efter en frukost vid ån och efter att vi konstaterat att Stockholms Baywatch-brunch för 140 kronor inte var något för oss gick jag och Linnéa och såg matinéeföreställningen av 'Da Vinci Koden' på Spegeln. Den var underhållande. Eller, den var utmärkt underhållning då det haglade ute och vi bara hade sovit fyra timmar. Kan inte svara på vad jag hade tyckt om jag sett den i klarvaket tillstånd men en gissning är att jag hade tyckt att den var ok, vad jag väntat mig, varken mer eller mindre. Synd att de hade skippat mycket bakgrunder och fakta, det hade gett lite mer substans åt historien. Jag håller med Linnéa som sa att den hade funkat bättre som TV-serie, men det drar ju inte in lika mycket pengar. Synd.

Idag när jag kom hem från jobbet, dyngsur och med värk i knät efter cykelturen, låg det ett paket på dörrmattan. Jag slet genast upp det och i låg Tools '10 000 days' och en liten lapp från Frida, min allra allra bästa vän! Tack som fan! Det gjorde min dag! Jag älskar dig! Puss!

Lördag klockan lite efter åtta. Jag stämplar ut från jobbet, slänger i mig lite flottmat, kastar mig på cykeln hem, duschar och hoppar på cyklen igen på väg ner på stan. Effektiv som jag är ringer jag mamma medan jag cyklar. Det skulle jag aldrig ha gjort. Efter all stress de senaste dagarna med att servera burgare till alla tjockisar och illaluktande datanördar var jag aningens oskärpt. Plötsligt ser jag en barnfamilj framför mig och  försöker sakta in genom att trycka hårt på handbromsen. Fel val av broms. Följden blir att jag flyger över styret och tar emot mig med telefonen och knät. Aj. Men det märkte jag inte då. Hoppade bara på cykeln igen och trampade vidare medan den stackars familjen som samlat ihop mina grejer ropar efter mig och frågar hur det gick och undrar om jag verkligen borde cykla vidare. Förlåt familjen. Tio minuter senare hastar jag in på Snerikes efter att omedvetet ha försökt planka in, tankspridd som jag var. Slog mig ner med Linnéa, Johanna, Henke och en Whisky Cola och pustade ut.

Klockan runt elva. Linnéa och jag börjar bli lite sugna på att gå på balsläpp, de andra vill mest hem. Lite efter elva är det bestämt. Vi ska på balsläpp. Linnéa har klänningar mm.

Klockan kvart i tolv. Linnéa och jag går in på Norrlands efter att ha svidat om till balklänningar på en halvtimme. Starkt jobbat.

Klockan runt två. Vi går vidare till Göteborgs. Dit har även Leif Pagrotsky hittat. Linnéa är överlycklig. Så lycklig att hon tittar in under en kilt och avslöjar att den inte sitter på en riktig skotte (han hade tanga, och nej, han märkte inget). Jag spottar även Pete Dohertys okände tvilling. Är aningens ledsen att jag inte dokumenterade dessa händelser med min eminenta engångskamera.

Klockan fem var vi nöjda och begav oss hemåt. På vägen till Linnéa hörde vi en kör sjunga och följde ljudet till statyn framför Universitetshuset där (förmodar jag) delar av en kör samlats i ring och sjöng något som lät som samiska sånger. Så himla fint var det.

Bilderna blev dåliga så här kommer en bild från frukosten vid ån dagen efter istället.


Linnéa med nyförvärvade kompisar.

Äntligen är jag färdig med basåret! Eller, inte äntligen på alla sätt, jag kommer att sakna min klass jättemycket men jag hoppas att vi lyckas hålla kontakten ändå. Men ett stort äntligen när det gäller studierna, även om det var kul och intressant (ja, jag är en nörd) så är det skönt att slippa pressen ett tag. De sista veckorna har bestått av ett evigt pluggande och ätande av skräpmat (orkade inte laga mat), men mest prat om att man måste plugga. Sen. Detta är alltså förklaringen till att det varit mycket torftigt med inlägg här, både för att jag inte haft tid att skriva och för att jag inte haft något som helst att skriva om.

Så nu har jag sommarlov, fast sommarlov är väl fel ord eftersom vi studenter inte har något sådant. Jag började jobba på Max igen igår. Och idag har jag träningsvärk i högerarmen. Jävla smältost.

Igår började jag packa upp lite grejer i mitt rum också, har levt i kartonger sen i mitten av april, det var skönt. Och nu märker jag att fortfarande inte har något vettigt att skriva om, så jag slutar här.

Lägger in två bilder från vårat klass-hejdå.


Madde, Robban, Viveka, Martina, Emil, Johanna och Robin.


Annelie och Christopher.

Ja, Christoffer, det är bra. Kanske till och med så bra att den fick mig att klara matteprovet, men det kan jag inte lova än. Det var på någon av alla dessa mattelektioner som jag fick låna en lur och hörde denna skiva, eller i alla fall delar av den, för första gången och märkte att det var utmärkt pluggmusik. Trodde att det var för att den inte var så intressant så att det funkade bra som bakgrundsljud eftersom jag inte brukar gilla denna typ av musik. Men nu har jag kommit på mig själv med att lyssna på den även annars så den är nog bra. Ja, den är bra. Fan så bra.

En annan skiva som inte heller är 'min typ av musik' är John Legends debut 'Get Lifted' den är också helt klart lyssningsvärd (är det ett ord?) och bra pluggmusik. Hoppas att jag klarar fysiktentan med dessa också!

         

Kollade äntligen 'Match Point' i lördags. Den var...bra. Fast inte så bra. Hade nog inte gillat den om det inte var för de otroligt snygga skådespelarna, syftar då på den undersköne Jonathan Rhys Meyers och alls vår Scarlett Johansson. Vilka pärlor. För övrigt ser jag vissa likheter mellan Jonathan och fotbollspojken i mina drömmar. Inte dåligt.

Och när jag ändå är inne på recept, här kommer ett till. Det är halvt baserat på den sallad Anna och jag gjorde till förra Valborg och halvt på pappas potatissallad.

Till en portion behövs:
3 potatisar, skrubbade och kokade, därefter skurna i bitar (skär dem så varma som möjligt, det blir godast då)
8 rädisor, skivade
¼ lök (jag tog gul men röd eller schalotten funkar lika bra)
10 körsbärstomater i halvor
kapris

dijon (vanlig senap funkar inte)
vinäger (jag gillar rödvins men vitvins funkar nog lika bra, dock inte balsam)
salt
nymalen svartpeppar
rapsolja (den är nyttigast)

Rör ihop vinägretten, först dijon, vinäger, salt och peppar sen rapsoljan på det. Kan inte säga några proportioner men mest olja. Kör efter smak. Den kommer kanske att skära sig men det gör inget. Häll den över potatis, rädisor, lök och kapris och blanda. Garnera med tomaterna. Servera till grillat eller det du hittar i kylskåpet (jag hittade kräftstjärtar).

Lagade en underbart god bulgursallad i fredags efter träningen så jag tänkte sprida receptet här. Tror jag kom på den när jag bodde i korridoren men har inte gjort den på ett tag, kanske för att det är sommarmat, så nu passar den alltså perfekt.

Till två portioner behövs:
1½ dl fullkornsbulgur
1 grönt äpple i bitar (Granny Smith)
2 morötter, slantade (gärna sådana som man kan behålla skalet på)
½ gul lök, finhackad (kan bytas ut mot annan lök, typ röd eller schalotten)
10 körsbärstomater i halvor
1 lime eller ½ citron
olivolja
salt

Koka bulgur i 3 dl saltat vatten i 10 minuter. Blanda samman med grönaker och frukt. Pressa över lime eller citron, ringla över olivolja, salta om det behövs. Servera med en köttbit som kryddats med salt och nymalen svartpeppar på båda sidor och stekts i hög värme under kort tid. Dijon till den. Klart på en kvart!

Nu är det äntligen här, Tools fjärde studioalbum, '10 000 days'. Som jag har väntat. Det var fem år sen sist. Kan verka som en oändlighet när det gäller vanliga band, men nu är ju inte Tool ett sådant. Och det är väl värt väntan. Fick skivan, bränd (ja, jag ska köpa den på riktigt), av Sebastian för någon vecka sen och det har tagit sin tid. Lyssnade på den kanske fem gånger i rad först - den tid en vanlig skiva brukar behöva. Sen tog jag en paus och lyssnade på lite mer lättsmält musik ett tag, och så idag tog jag upp lyssnandet igen. Nu låter det som att jag plågar mig själv med något jag inte vill lyssna på egetligen, vilket inte alls är fallet. Det är bara så att jag lärt mig att Tools musik inte sätter sig i huvudet på en gång, så som mycket annan musik gör. Istället håller den mycket längre när man väl lyssnat in sig på den.

Första gången jag hörde Tool brydde jag mig inte alls om dem, musiken gick mig helt förbi och jag var totalt ointresserad. Men eftersom jag hade måga vänner som lyssnade på dem hörde jag dem någon gång då och då ändå, tror det var 'Ænima' och 'Opiate', så någon av alla dessa gånger kände jag igen en liten snutt och fick låna en skiva. Det måste ha varit någon gång år 2000 och sen den dagen är jag fast och de är fortfarande mitt favoritband.

'10 000 days' har inte nått mitt hjärta än, men den är på god väg och jag är ganska säker på att den kommer att lyckas. 

                            

Min Valborg började inte helt enligt traditionen med att jag skippade champagnefrukosten till förmån för lite välbehövlig sovmorgon efter intensivt dansande kvällen innan på Svart. Det blev i alla fall gröt (som alla andra mornar) innan jag vid elva begav mig till Johanna och David iförd knälånga shorts och solbrillor (ja, det var lite kallt men det var ju meningen att det skulle vara vår) och sill med tillbehör i cykelkorgen. Efter att ha kokat potatis och förberett lunchen begav vi oss så till Ekonomikumparken som redan var fylld med glada studenter.  Även champagnegaloppen dissades efter moget övervägande och insikten att det måste vara trevligare att äta sill i glada vänners lag än att bli dränkt i champagne (= billigt, äckligt, mousserande vin) av främlingar. Bra beslut. Efter ett tag, när parken började tömmas på folk, uppstod dock ett annat problem. Skräpet var kvar. Och det blåste en del. Ja, man kan ju gissa vad som händer då. Just det, man kan intet ont anande träffas av någons gammal papptallrik eller dylikt. Inte kul. Så vi sökte skydd hemma hos David och Johanna. Och där blev vi kvar. Tror jag var där mellan 17-05. Med några små promenader till Max och ICA som avbrott. Nice. Festen kom och gick ute i vardagsrummet och vi satt i köket och hade trevligt. Min bästa Valborg hittills.

Min internetuppkoppling har inte fungerat sen jag flyttade hit till Mickes lägenhet, så idag tog jag mig i kragen och ringde supporten. Samtalet resulterade i att jag först blev idiotförklarad och sen att datorn förklarade att att mitt nätverkskort inte fungerade. Först blev jag jättearg. Men efter att det lagt sig kom jag, datoranalfabet som jag är, fram till att jag skulle försöka lite till ändå. Så jag ändrade om lite och provade med olika kombinationer av alternativ och, tada! Jag kom in! Mitt nätverkskort är inte alls trasigt. Ibland lönar det sig att inte ha någon koll så man vågar testa. Jag är mäkta nöjd.

Alla Tool-fans, alltså bland andra jag, måste älska Umeåbandet Khomas debut 'The Second Wave'. Sitter nu hemma hos David och Johanna och lånar deras dator eftersom jag inte har tillgång till internet på min för tillfället. Har just pratat i telefon med min kära syster Isabelle som befinner sig i Nicaragua, det var för att prata med henne som jag kom hit egentligen, jag har nämligen ingen (hem-) telefon heller. Och nu kom jag från ämnet. Det jag på detta lite långsökta sätt skulle komma fram till var att jag på deras dator (med hjälp av Johanna) hittade denna underbara skiva. Har nog inte hört så bra musik, i denna genre, av något svenskt band förrut. Eller alltså, det är inte så att det är bra för att vara svenskt. Det är bra punkt. Jag blev bara förvånad över att de var svenskar. Måste köpa skivan. Nu!

Dagen innan Valborg, även kallade Kvalborg, firades på bästa sätt med lite shopping, korvgrillning + vin och klubbande. Åkte ner på stan halvt i panik för att hinna med en sväng på systemet, vilket blev en ganska lång sväng eftersom det var kö IN i butiken, men jag fick tag i min efterlängtade flaska Beaujolais. Inhandlade även två långa randiga linnen från Zoul, MQ i svart/lila och mörkgrått/ljusgrått innan jag hastade till Folkes för inköp av korv. Denna grillades utanför Henkes hus i glada klasskompisars lag. Det blev dock fort kallt så Annelie och jag tog en avstickare förbi Johanna innan vi gick och ställde oss i den långa kön till GH och deras klubb Svart. Med förstärkning av Annelies korridorare Pia dansade vi oss sen svettiga, först uppe på soul/r&b/hiphop golvet innan vi hittade det förlovade houserummet på första våningen. Jag älskar att dansa till house. Fick nästan lite Optimo-vibbar, även om det superlåga taket, den tjocka röken och den fullständigt galna stämningen saknades. En mycket schysst kväll och en prima uppvärmning inför morgondagen var det i alla fall. Mera Svart åt Uppsalas studenter!