I Rom
Nu ar jag antligen har. Frida jobbade igar sa hon ligger och sover och George ar pa jobbet. Landade i Rom igar vid halv tio och resten av dagen vandrade vi runt i Rom, at frukost (godaste mackan med tomat och mozzarella), akte hem hit och lampade av mina saker, at lunch (pasta med pesto och sallad med mozzarella och tomat), akte tillbaka in till rom, drack te, drack shot, kollade in puben jag ska jobba pa, drack kaffe, drack cider, at pizza (margerita), drack vin. Har ar det ungefar som i Frankrike, antingen sa ater man, eller sa pratar man om mat, helst gor man forstas bada.
Frukost vid fontan.
Killen jag ska jobba for pratar inte sa bra engelska, tror inte han forstod allt jag sa, och jag pratar annu samre italienska (las ingen alls) sa jag undrar hur det ska ga. Ska jobba mitt forsta pass nasta tisdag, den 5 juni alltsa, hoppas det gar vagen och att jag inte ar allt for vardelos!
Tva pizzor (hundra ganger godare an i Sverige) och en kanna vin: 12 euro.
Puben, The Bulldog Inn, dar jag ska jobba (det vanstra huset) och en kyrka.
Utsikten fran mitt sovrumsfonster, Georges pappa klipper graset, hunden heter Sinbad.
Ikvall tror jag vi ska pa nagon typ av beach party, yeay!
Frukost vid fontan.
Killen jag ska jobba for pratar inte sa bra engelska, tror inte han forstod allt jag sa, och jag pratar annu samre italienska (las ingen alls) sa jag undrar hur det ska ga. Ska jobba mitt forsta pass nasta tisdag, den 5 juni alltsa, hoppas det gar vagen och att jag inte ar allt for vardelos!
Tva pizzor (hundra ganger godare an i Sverige) och en kanna vin: 12 euro.
Puben, The Bulldog Inn, dar jag ska jobba (det vanstra huset) och en kyrka.
Utsikten fran mitt sovrumsfonster, Georges pappa klipper graset, hunden heter Sinbad.
Ikvall tror jag vi ska pa nagon typ av beach party, yeay!
Sista natten med gänget
Igår var vi på fotboll för att fira vårat sommarlov. AIK - DIF. Det var kul, AIK spelade bäst, Djurgården vann, så kan det gå.
Black Army var mäktiga.
Så här glada blev vi när Djurgården gjorde mål. Kickan, Mickis, Anna och Emilie.
Black Army var mäktiga.
Så här glada blev vi när Djurgården gjorde mål. Kickan, Mickis, Anna och Emilie.
Sommarlov!
Jag vet inte om det är så välförtjänt (här tänker jag på att jag troligen kuggade matten) men nu har jag i alla fall sommarlov. Skrev sista tentan i förmiddags, i fysik, det gick nog vägen. Jag har inte varit så aktiv i bloggen på sistone, skulle kunna skylla på att jag har pluggat, tyvärr skulle det vara lögn, sanningen är att jag mest har druckit vin och inte haft något att skriva om.
Varje gång jag har börjat plugga något nytt har jag tänkt att "nu börjar allvaret", hittills har det där allvaret aldrig infunnit sig. Första halvåret på KTH gick jag på alla föreläsningar och gjorde allt man skulle i tid, det gick ju bra också. Denna termin har jag inte gått på några föreläsningar och nästan klarat mig. Undrar var som är mest värt? Jag vet att jag kommer att ta matten på omtentan, men man får en del ångest när man kuggar. Nu har jag massa planer på hur disciplinerad jag ska vara nästa termin, hur mycket jag ska plugga och träna och läsa extra kurser och jobba och engagera mig i SEEK och och, ja. Får väl se hur det går. Det är fint att ha planer i alla fall, man ska sikta högt.
Nu siktar jag på en skön sommar i Rom. Där ska jag hänga med Frida och George, dricka vin, ha kul i puben, läsa böcker och lära mig italienska. Det ska jag väl klara.
Korridorsgrillning i fredags.
Varje gång jag har börjat plugga något nytt har jag tänkt att "nu börjar allvaret", hittills har det där allvaret aldrig infunnit sig. Första halvåret på KTH gick jag på alla föreläsningar och gjorde allt man skulle i tid, det gick ju bra också. Denna termin har jag inte gått på några föreläsningar och nästan klarat mig. Undrar var som är mest värt? Jag vet att jag kommer att ta matten på omtentan, men man får en del ångest när man kuggar. Nu har jag massa planer på hur disciplinerad jag ska vara nästa termin, hur mycket jag ska plugga och träna och läsa extra kurser och jobba och engagera mig i SEEK och och, ja. Får väl se hur det går. Det är fint att ha planer i alla fall, man ska sikta högt.
Nu siktar jag på en skön sommar i Rom. Där ska jag hänga med Frida och George, dricka vin, ha kul i puben, läsa böcker och lära mig italienska. Det ska jag väl klara.
Korridorsgrillning i fredags.
MP tvingar med de andra
Denna ledare från Arbetarbladet i söndags skickade min syster till mig. Jag tyckte att den var så bra att fler borde läsa den. Varsågoda!
I miljöpartiet finns radikalismen som gått förlorad inom så många andra partier. Ständig strid för det gröna, hållbar utveckling och tankar om ett samhälle där inte konsumtion och produktion ges företräde framför planetens överlevnad. Illa ansedda av vissa för sina krav på att Sverige ska lämna EU. Beundrade av andra för precis samma ställningsstagande. Klassade som verklighetsfrånvända genom sina krav på grön politik. Men samtidigt ansedda som ett framåtblickande parti med framtidsfrågor på agendan.
Populism är inte ett begrepp som vi förknippar miljöpartiet med. Deras politik är snarare synnerligen impopulär i många läger. Avskaffande av kärnkraften och hög bensinskatt är framåtblickande politik. Men det är inte populär politik. Höjningen av bensinskatten under förra mandatperioden förorsakade ramaskri i landet. Den energislukande industrin och socialdemokratiska representanter i kommuner beroende av just den typen av industri spottar och fräser åt tankarna om en framtid utan kärnkraft.
Det är just därför det är så lätt att känna respekt för miljöpartiet. För att de skiter i motståndets storlek och är sin gröna ideologi trogen. Deras politik sneglar inte lika ängsligt på opinionssiffrorna som de större partiernas politik gör.
Miljöpartiet har alltid gått sin egen väg. Som ett av de tre samarbetspartierna i regeringen tvingades man dock onekligen kompromissa, men lyckades även genomdriva delar av sin politik och blev på så vis socialdemokratins gröna samvete, en samarbetspartner som möjliggjorde för socialdemokraterna att driva igenom förslag som partiet i grunden egentligen uppfattar som självklarheter, men som är så pass impopulära bland de egna väljarna och vissa av medlemmarna att de inte skulle ha gått att genomföra utan en hänvisning till nöd och tvång på grund av ett beroendeförhållande till det lilla miljöpartiet.
I dag är miljöpartiets gröna politik hetare än någonsin. Och de andra partierna har tvingats haka på.
Göran Perssons arv till sitt parti är tankarna om det gröna folkhemmet. Moderaterna som avfärdat miljöhänsyn och gröna tankegångar som tillväxtens motpol har insett att partiets framtida framgångar mycket väl kan bli avhängiga av hur man förhåller sig till miljöfrågorna, så nu säger sig även moderaterna vara ett grönt parti. Även om man inte kan backa upp den gröna identiteten med grön politik.
Vad som skett är att domedagsprofeterna i dag är fler. FN:s klimatrapport, Al Gores film "En obekväm sanning", mediernas nyvunna intresse för miljöfrågor i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet har skapat opinion, ökat kunskapen om det pågående, kortsiktiga och ohållbara resursslöseriet vi ägnar oss åt som inte är något annat än ett långsamt självmord, om vi fortsätter att leva som vi gör.
Självfallet kommer den ökade fokuseringen på miljöpolitiken gynna miljöpartiet. Inget annat parti i svensk politik har konsekvent fört en politik med det gröna i ständigt fokus.
Inget annat parti kan hävda att deras engagemang i miljöfrågorna är helt oavhängigt av opinionsläge och frågornas popularitet.
Under åren av näst intill totalt ointresse för miljöfrågor bland både allmänhet och övriga partier har miljöpartiet träget kämpat vidare, framfört sina impopulära förslag, slagit ett slag för energisparande teknik, främjande av alternativa drivmedel, talat om nödvändigheten i att avveckla kärnkraften, att tänka grönt i det lilla så väl som i det stora.
Miljöpartiet har av sina motståndare anklagats för att vara tillväxtfientliga bakåtsträvare. Men i dessa dagar är det tämligen uppenbart att det är just miljöpartiet som på lång sikt kommer att få rätt.
Den som intar frontposition i utvecklings och avvecklingsarbetet redan nu kommer att ha positionerat sig väl inför den dagen den verkliga omställningen börjar. Och den dagen kommer av ren nödvändighet i en inte allt för avlägsen framtid.
Vi kommer tvingas ändra vårt sätt att leva. Vi kommer börja efterfråga internationellt samarbete och beslut som gynnar vår långsiktiga överlevnad i stället för kvartalskapitalisterna. Miljöfrågorna är inte flumpolitik. De handlar om vår överlevnad.
Jenny Wennberg
[email protected]
Tel. 026-15 93 49
I miljöpartiet finns radikalismen som gått förlorad inom så många andra partier. Ständig strid för det gröna, hållbar utveckling och tankar om ett samhälle där inte konsumtion och produktion ges företräde framför planetens överlevnad. Illa ansedda av vissa för sina krav på att Sverige ska lämna EU. Beundrade av andra för precis samma ställningsstagande. Klassade som verklighetsfrånvända genom sina krav på grön politik. Men samtidigt ansedda som ett framåtblickande parti med framtidsfrågor på agendan.
Populism är inte ett begrepp som vi förknippar miljöpartiet med. Deras politik är snarare synnerligen impopulär i många läger. Avskaffande av kärnkraften och hög bensinskatt är framåtblickande politik. Men det är inte populär politik. Höjningen av bensinskatten under förra mandatperioden förorsakade ramaskri i landet. Den energislukande industrin och socialdemokratiska representanter i kommuner beroende av just den typen av industri spottar och fräser åt tankarna om en framtid utan kärnkraft.
Det är just därför det är så lätt att känna respekt för miljöpartiet. För att de skiter i motståndets storlek och är sin gröna ideologi trogen. Deras politik sneglar inte lika ängsligt på opinionssiffrorna som de större partiernas politik gör.
Miljöpartiet har alltid gått sin egen väg. Som ett av de tre samarbetspartierna i regeringen tvingades man dock onekligen kompromissa, men lyckades även genomdriva delar av sin politik och blev på så vis socialdemokratins gröna samvete, en samarbetspartner som möjliggjorde för socialdemokraterna att driva igenom förslag som partiet i grunden egentligen uppfattar som självklarheter, men som är så pass impopulära bland de egna väljarna och vissa av medlemmarna att de inte skulle ha gått att genomföra utan en hänvisning till nöd och tvång på grund av ett beroendeförhållande till det lilla miljöpartiet.
I dag är miljöpartiets gröna politik hetare än någonsin. Och de andra partierna har tvingats haka på.
Göran Perssons arv till sitt parti är tankarna om det gröna folkhemmet. Moderaterna som avfärdat miljöhänsyn och gröna tankegångar som tillväxtens motpol har insett att partiets framtida framgångar mycket väl kan bli avhängiga av hur man förhåller sig till miljöfrågorna, så nu säger sig även moderaterna vara ett grönt parti. Även om man inte kan backa upp den gröna identiteten med grön politik.
Vad som skett är att domedagsprofeterna i dag är fler. FN:s klimatrapport, Al Gores film "En obekväm sanning", mediernas nyvunna intresse för miljöfrågor i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet har skapat opinion, ökat kunskapen om det pågående, kortsiktiga och ohållbara resursslöseriet vi ägnar oss åt som inte är något annat än ett långsamt självmord, om vi fortsätter att leva som vi gör.
Självfallet kommer den ökade fokuseringen på miljöpolitiken gynna miljöpartiet. Inget annat parti i svensk politik har konsekvent fört en politik med det gröna i ständigt fokus.
Inget annat parti kan hävda att deras engagemang i miljöfrågorna är helt oavhängigt av opinionsläge och frågornas popularitet.
Under åren av näst intill totalt ointresse för miljöfrågor bland både allmänhet och övriga partier har miljöpartiet träget kämpat vidare, framfört sina impopulära förslag, slagit ett slag för energisparande teknik, främjande av alternativa drivmedel, talat om nödvändigheten i att avveckla kärnkraften, att tänka grönt i det lilla så väl som i det stora.
Miljöpartiet har av sina motståndare anklagats för att vara tillväxtfientliga bakåtsträvare. Men i dessa dagar är det tämligen uppenbart att det är just miljöpartiet som på lång sikt kommer att få rätt.
Den som intar frontposition i utvecklings och avvecklingsarbetet redan nu kommer att ha positionerat sig väl inför den dagen den verkliga omställningen börjar. Och den dagen kommer av ren nödvändighet i en inte allt för avlägsen framtid.
Vi kommer tvingas ändra vårt sätt att leva. Vi kommer börja efterfråga internationellt samarbete och beslut som gynnar vår långsiktiga överlevnad i stället för kvartalskapitalisterna. Miljöfrågorna är inte flumpolitik. De handlar om vår överlevnad.
Jenny Wennberg
[email protected]
Tel. 026-15 93 49
...och jag som brukar säga att Glasgow inte är en vacker stad.
Här kommer några bilder som visar motsatsen:
Statyn utanför GoMA som alltid har en trafikkon på huvudet.
Gränd vid Hillhead, West End.
Det rättvisemärkta kaféet/restaurangen jag skrev om i förra Glasgow-inlägget.
Min supergoda, rättvisa lunch.
Beviset: Skottland är bättre än Sverige när det gäller rättvisemärkt.
Tråkig bild, men den visar en typisk gata i Glasgow City Centre. Tror det är St. Vincent St. eller kanske Bath St. Inga byggnader matchar varandra, stadsplanering någon? Fast det är ju charmigt också!
Eftersom jag är/ska bli byggnörd tycker jag att hus är roliga att titta på. Detta såg ännu konstigare ut i verkligheten. Såg ut som att man klätt in en gammal stenbyggnad i aluminiumfolie.
Glasgow Central Station är fin. Jugend om jag kan mina stilar rätt.
Detta skulle man nog aldrig se i Sverige.
Tunnelbanekartan. Banan går i en cirkel med en linje medsols och en motsols, varför krångla till det? Tror det är Europas näst äldsta.
Och förmodligen var folk kortare då den byggdes.
Amanda och min gamla chef Jill inne på älskade (?) Clarks.
Ashton Lane, West End.
Amanda i nya, fräschare köket på Blue Sky.
Middag, jag drack det röda rättvisa vinet. Tyvärr var det skitäckligt, även om man tänkte på hur rättvist det var medan man drack det. Synd.
Chokladfondue och jordgubbar, kanske hur gott som helst!
Amanda och amerikanska Kendra på favorit-King Tut's.
Todd, ägaren av Blue Sky, kom ihåg oss från första gången vi var där för snart fyra år sen. Nu har han ett hostel i Grekland också, kanske blir det nästa gång vi åker.
Frances, min gamla arbetskamrat från Clarks, och min gigantiska hög med musselskal.
Statyn utanför GoMA som alltid har en trafikkon på huvudet.
Gränd vid Hillhead, West End.
Det rättvisemärkta kaféet/restaurangen jag skrev om i förra Glasgow-inlägget.
Min supergoda, rättvisa lunch.
Beviset: Skottland är bättre än Sverige när det gäller rättvisemärkt.
Tråkig bild, men den visar en typisk gata i Glasgow City Centre. Tror det är St. Vincent St. eller kanske Bath St. Inga byggnader matchar varandra, stadsplanering någon? Fast det är ju charmigt också!
Eftersom jag är/ska bli byggnörd tycker jag att hus är roliga att titta på. Detta såg ännu konstigare ut i verkligheten. Såg ut som att man klätt in en gammal stenbyggnad i aluminiumfolie.
Glasgow Central Station är fin. Jugend om jag kan mina stilar rätt.
Detta skulle man nog aldrig se i Sverige.
Tunnelbanekartan. Banan går i en cirkel med en linje medsols och en motsols, varför krångla till det? Tror det är Europas näst äldsta.
Och förmodligen var folk kortare då den byggdes.
Amanda och min gamla chef Jill inne på älskade (?) Clarks.
Ashton Lane, West End.
Amanda i nya, fräschare köket på Blue Sky.
Middag, jag drack det röda rättvisa vinet. Tyvärr var det skitäckligt, även om man tänkte på hur rättvist det var medan man drack det. Synd.
Chokladfondue och jordgubbar, kanske hur gott som helst!
Amanda och amerikanska Kendra på favorit-King Tut's.
Todd, ägaren av Blue Sky, kom ihåg oss från första gången vi var där för snart fyra år sen. Nu har han ett hostel i Grekland också, kanske blir det nästa gång vi åker.
Frances, min gamla arbetskamrat från Clarks, och min gigantiska hög med musselskal.
Bli klimatsmart!
Rattvisa Glasgow
Nu ar jag antligen i mitt alskade Glasgow igen. Har varit ute och gatt hela dagen, fran East End, till West End och sen tillbaka in till City Centre och Blue Sky Hostel dar jag bor. Nu sitter jag och vantar pa Amanda.
Resan borjade lite stressigt igar nar jag hade en kvart pa mig att packa, fast jag tror jag fick med mig typ allt, allt viktigt i alla fall. Pa planet satt jag brevid en mycket mysko kille som ville sova pa min axel och forsokte med det om och om igen trots att jag sa att det inte var ok. Fran planet sprang jag hela vagen till taget bara for att upptacka att de tagit bort det tag som alltid gatt samma tid som planet landar, sa jag fick aka buss in till stan istallet. Fint det med. Fran Buchanan Station tog jag sen en taxi hem till Alan dar jag skulle sova.
Det roligaste imorse var nar jag fragade om jag hann ta en dusch innan vi skulle ga in till stan, varpa han sager ok och gar in till badrummet och satter igang duschen och sen kommer tillbaka och sager att nu kan du ta en dusch, hoppas att vattnet ar lagom varmt. Jag hade inte hjarta att papeka att jag faktiskt kunde satta pa duschen sjalv och att det dar bara slosade massa vatten sa jag rusade in i duschen istallet.
Efter promenaden in till stan skildes vi at och jag gick till den basta juicebaren och kopte en frukostbooster, yoghurt, muesli, jordgubbar och banan i ett, superbra, och satte mig pa trappan till GoMA. Det var lite smakallt och regnade lite sa sen hangde jag pa Starbucks inne pa Borders ganska lange med en trave bocker och gront te. Himla bra det dar med kafeer inne i bokhandlar, sa man kan provlasa lite, jag provlaste och kopte:
Notes on a Scandal av Zoe Heller
Fight Club av Chuck Palahniuk
Lady Chatterleys Lover av D.H.Lawrence
Nar jag antligen var varm gick jag en svang forbi Fopp och fyndade Joni Mitchells Blue och The Velvet Underground and Nico for £5 styck innan jag gick och checkade in pa Blue Sky.
Efter att ha legat pa min sang i en halv evighet (kanske en kvart) for att forsoka fa stopp pa envist nasblod gick jag vidare mot West End. Gick genom fina Kelvingrove Park, forbi den gata som vetter mot parken dar det en gang var tankt att vi skulle flytta in, vilket sket sig pa grund av for hog Council Tax.
Val pa Byres Rd var det forsta jag la marke till alla halsokostaffarer och organiska butiker som har poppat upp dar. Scotland, eller i alla fall Glasgow och speciellt West End, verkar ha kommit mycket langre an oss nar det galler Fair Trade ocksa. Var och varannan affar har en skylt dar det star att de ha rattvisa grejer, hur bra som helst. Lunchade jattegod och billig rattvis macka + juice pa ett Fair Trade-kafe/retaurant. Har lite bilder men de kan jag inte ladda upp forran jag kommer hem, tog inte med sladden.
Halsade saklart pa Frances pa Clarks ocksa, ska kanske fika med henne imorgon. Innan jag gick tillbaka hit var planen att jag skulle ta mig en cocktail pa Gong i vantan pa Amanda, men de hade bommat igen for rustning, synd! Far bli nasta gang. Och da ska jag slapa med Alan ocksa som aldrig har varit dar, shame!
Nu ska jag lasa min bok och lyssna pa Tool som spelas har i receptionen, jag alskar Blue Sky!
Resan borjade lite stressigt igar nar jag hade en kvart pa mig att packa, fast jag tror jag fick med mig typ allt, allt viktigt i alla fall. Pa planet satt jag brevid en mycket mysko kille som ville sova pa min axel och forsokte med det om och om igen trots att jag sa att det inte var ok. Fran planet sprang jag hela vagen till taget bara for att upptacka att de tagit bort det tag som alltid gatt samma tid som planet landar, sa jag fick aka buss in till stan istallet. Fint det med. Fran Buchanan Station tog jag sen en taxi hem till Alan dar jag skulle sova.
Det roligaste imorse var nar jag fragade om jag hann ta en dusch innan vi skulle ga in till stan, varpa han sager ok och gar in till badrummet och satter igang duschen och sen kommer tillbaka och sager att nu kan du ta en dusch, hoppas att vattnet ar lagom varmt. Jag hade inte hjarta att papeka att jag faktiskt kunde satta pa duschen sjalv och att det dar bara slosade massa vatten sa jag rusade in i duschen istallet.
Efter promenaden in till stan skildes vi at och jag gick till den basta juicebaren och kopte en frukostbooster, yoghurt, muesli, jordgubbar och banan i ett, superbra, och satte mig pa trappan till GoMA. Det var lite smakallt och regnade lite sa sen hangde jag pa Starbucks inne pa Borders ganska lange med en trave bocker och gront te. Himla bra det dar med kafeer inne i bokhandlar, sa man kan provlasa lite, jag provlaste och kopte:
Notes on a Scandal av Zoe Heller
Fight Club av Chuck Palahniuk
Lady Chatterleys Lover av D.H.Lawrence
Nar jag antligen var varm gick jag en svang forbi Fopp och fyndade Joni Mitchells Blue och The Velvet Underground and Nico for £5 styck innan jag gick och checkade in pa Blue Sky.
Efter att ha legat pa min sang i en halv evighet (kanske en kvart) for att forsoka fa stopp pa envist nasblod gick jag vidare mot West End. Gick genom fina Kelvingrove Park, forbi den gata som vetter mot parken dar det en gang var tankt att vi skulle flytta in, vilket sket sig pa grund av for hog Council Tax.
Val pa Byres Rd var det forsta jag la marke till alla halsokostaffarer och organiska butiker som har poppat upp dar. Scotland, eller i alla fall Glasgow och speciellt West End, verkar ha kommit mycket langre an oss nar det galler Fair Trade ocksa. Var och varannan affar har en skylt dar det star att de ha rattvisa grejer, hur bra som helst. Lunchade jattegod och billig rattvis macka + juice pa ett Fair Trade-kafe/retaurant. Har lite bilder men de kan jag inte ladda upp forran jag kommer hem, tog inte med sladden.
Halsade saklart pa Frances pa Clarks ocksa, ska kanske fika med henne imorgon. Innan jag gick tillbaka hit var planen att jag skulle ta mig en cocktail pa Gong i vantan pa Amanda, men de hade bommat igen for rustning, synd! Far bli nasta gang. Och da ska jag slapa med Alan ocksa som aldrig har varit dar, shame!
Nu ska jag lasa min bok och lyssna pa Tool som spelas har i receptionen, jag alskar Blue Sky!
Yeay!
Bättre nyheter idag än igår. Detta fick jag nyss på mailen:
Kämpa vidare, Ségolène!
Idag var min familj här för att rösta, vi åt jättegod brunch på Mocco innan vi gjorde vårt bästa för att Frankrike skulle bli ett bättre land att leva i och en förebild för resten av Europa. Det hjälpte inte.
Idag bestämde sig fransmännen, eller i alla fall mer än hälften av fransmännen, för att det är bra med kravaller i förorterna och att kvinnor inte är kompetenta nog att leda ett land.
Dumt.
Idag bestämde sig fransmännen, eller i alla fall mer än hälften av fransmännen, för att det är bra med kravaller i förorterna och att kvinnor inte är kompetenta nog att leda ett land.
Dumt.
De skamlösa - Sisela Lindblom (rekommenderas ej)
Jag läste just ut Sisela Lindbloms De skamlösa som jag rekommenderar här. Det tar jag tillbaka, boken är inte läsvärd, berättelsen engagerar varken som satir eller som skönlitteratur.
Efter att jag skrev det förra inlägget har jag följt debatten i ämnet. Många kloka ord har skrivits och uttalats och det jag har kommit fram till är att dagens lyxkonsumtion absolut måste ifrågasättas. Tyvärr har fokus i boken och delvis också i debatten varit konsumenterna istället för samhället, vilket jag tycker är vad som bör kritiseras. Vi lever i ett konsumtionssamhälle som förutsätter att vi ska konsumera för att det ska fungera, däri ligger felet, inte i de enskilda konsumenterna.
Efter att jag skrev det förra inlägget har jag följt debatten i ämnet. Många kloka ord har skrivits och uttalats och det jag har kommit fram till är att dagens lyxkonsumtion absolut måste ifrågasättas. Tyvärr har fokus i boken och delvis också i debatten varit konsumenterna istället för samhället, vilket jag tycker är vad som bör kritiseras. Vi lever i ett konsumtionssamhälle som förutsätter att vi ska konsumera för att det ska fungera, däri ligger felet, inte i de enskilda konsumenterna.
...och några bilder därifrån
Nyligen hemkommen från en mycket bra valborg i Uppsala, det enda som inte var bra var att jag tappade rösten och inte kunde prata på hela dagen igår. Det var jättejobbigt. Men hade så klart kul ändå. Här kommer bilderna.
Sjuukt alternativa modeslavar (kanske borde nämna att jag var iklädd svart klänning, leggings och kort svart skinnjacka), Linnéa, Anna, Johanna och Anna.
Johanna och Anna dricker vin med sugrör i väntan på att komma in på Sthlms på kvalborg.
Julie och Susanne med champagnen (mousserande vinet alltså) i högsta hugg på Snerikes.
Champagnedränkt Johanna.
Sovande Anna på 018 idag.
Sjuukt alternativa modeslavar (kanske borde nämna att jag var iklädd svart klänning, leggings och kort svart skinnjacka), Linnéa, Anna, Johanna och Anna.
Johanna och Anna dricker vin med sugrör i väntan på att komma in på Sthlms på kvalborg.
Julie och Susanne med champagnen (mousserande vinet alltså) i högsta hugg på Snerikes.
Champagnedränkt Johanna.
Sovande Anna på 018 idag.