sandrine.

Igår försökte jag mig på att jogga igen, med en annan taktik, började med att gå fort för att värma upp, sen joggade jag i 8km/h istället, klarade 30 min! Så nöjd! Så allt det där om att jag trott att jag inte kan jogga får jag nog ta tillbaka, har bara gått ut alldeles för hårt i början. Hade till och med klarat mer är 30 min i den hastigheten så nästa gång blir det 8,5km/h, öka sakta, sakta var det. Simmade en kilometer efter det också eftersom jag nu följt Johannas råd och införskaffat en badmössa i silicon, skönt (att simma alltså, inte siliconet).

Idag ska jag ut och traska i Cavehill som är en del av bergen här utanför Belfast. Vilken hurtbulle jag blivit!

Hade ju glömt att lägga upp bilderna från söndagens utflykt till Derry, då vi egentligen skulle ha åkt till Giant's Causeway men kollade fel på bussarna. Så nu kommer lite fler bilder på väggmålningar om det är någon som fortfarande bryr sig?


Utsikt över Bogside (republikanskt/katolskt område) från stadsmuren som går runt stadskärnan, söta hus väl?


Tre pubar på rad precis utanför muren, Derry känns väldigt kuperat när man kommer från helplatta Belfast


Bogside


Bogside


Bogside. You Are Now Entering Free Derry står det till vänster, Derry halvt överklistrat med Gaza


Bogside


Infoskylten till målningen, hemska saker


Bogside. Min favoritmålning


Enda bilden från det unionistiska/protestantiska området

Av någon anledning tycks vi alltid hamna på den republikanska sidan och skita i unionisterna, vet inte varför. Kanske för att Julie gått med i Sinn Fein? Hon är galen.

För övrigt heter Derry Londonderry om man är unionist, detta fick jag med all önskvärd tydlighet veta när min klasskompis vägrade fatta vad jag menade när jag sa att jag varit i Derry i måndags. Jag fick alltså också indirekt veta att han är protestant. Mycket intressant denna stad.

Var nyss och tränade för första gången sen jag kom hit, köpte ju springskor för ett tag sen och PEC (den stora fina anläggningen där allt finns ligger jättenära mig) så jag hade liksom ingen ursäkt nu när förkylningen nästan har släppt. Planen var att jag skulle springa 5 km på 30 min, 10 km/h alltså. Trodde det var lagom. Det var det också - de första 5 minuterna. Efter en kvart var jag rädd att kräkas så jag gick i 5 min, sen klarade jag 5 min till innan jag var tvungen att gå igen. Klarade ett sista 5 min-intervall innan kroppen sa stopp. Var inte långt från att svimma när jag gick av bandet. Jag är så sjukt fit! Detta är inte ok. Måste nog sätta upp något slags träningsprogram för mig själv för jag kan inte fortsätta så här. Speciellt inte då jag lever på en löpardiet (massor med pasta alltså). Återkommer kanske med en rapport.

Efter mardrömsspringandet hade jag tänkt gå och simma lite, skönmotion. Gick glatt iväg till simdelen bara för att mötas av en stor skylt där det stod att man måste ha badmössa. BADMÖSSA??! Hoppades att det var en sån regel man inte behöver följa så jag gick in till simhallen för att försöka hitta någon som bekräftade detta, men icke, varenda en hade badmössa. Surt. Så nu har jag alltså ett dilemma. Ska jag köpa en badmössa för att få simma ibland? Det ingår liksom i kortet. Men det är ju inget jag kommer göra jätteofta. Eller kanske, eftersom jag är så kass på att springa. Och hur sätter man på sig en badmössa förresten, verkar krångligt, de är ju jättesmå. Och vilket material vill man ha? Såg en automat där de hade några i latex och lite andra material. Någon som vet?

Happy - Go - Lucky - en riktig feel good-film. Och riktigt brittisk. Älska. Se!

Slumdog Millionaire - väldigt hypad, fortfarande bra. Se!

    

The Home Place är en irländsk pjäs som Julie och jag såg i måndags, trodde att det skulle vara ok lätt att se teater på engelska, det var det inte. Skådespelarna hade ganska stark (heter det så?) irländsk dialekt, de mumlade och dessutom kände vi inte till hela bakgrunden så i princip alla skämt gick oss helt förbi. Läste denna text som Julie skickade efteråt, kanske borde läst på litet innan, för det låter ju bra, visst?

Brian Friel is a playwright who has always evinced interest in history as a source of inspiration. His latest play, The Home Place, explores issues of identity, race and nationhood in nineteenth-century Ireland. By portraying an individual domestic situation firmly placed within a broad historical arc, Friel reviews the Anglo-Irish relationship or "the doomed nexus of those who believe they're the possessors and those who believe they're dispossessed."

Set in Donegal in the summer of 1878, the land war is looming and the ascendancy of the resident English gentry is crumbling. Wealthy English landowner Christopher Gore seems largely sheltered from the angry rumblings of poverty in the neighbouring Irish countryside. With his son David, he tries to live with their "history and heritage and the awful burden". However, the brutal murder of a neighbouring English lord reveals the extent of the surrounding tension. Into this fraught atmosphere of fragile tranquillity, Christopher's ethnologist cousin Richard arrives, replete with elaborate anthropometrical instruments and offensive assumptions of genetic superiority.

In spite of enjoying privileged birth, class and wealth, Christopher Gore is essentially a victim of his hybrid Anglo-Irish heritage. With themes of conflicting loyalties coursing through the play, the gentlemanly yet timorous Christopher ultimately commits a form of treachery.

Nick Dunning plays Christopher's obtusely insensitive cousin. A fascinating character, Dr Richard Gore reflects the late nineteenth-century interest in anthropology which was closely linked to imperialistic attitudes. Considering the Irish "a primeval people really", his condescension is coupled with a colonial, conquering mindset. He is convinced that cranial measurements and physical characteristics can reveal empowering insights into the "secret vault of personality": "If we could break into that vault… we wouldn't just control an empire, we would rule the entire universe." His three "specimens" are local people, representing a vista of the local community. Ragged, dirty and starving, they are three faces of impoverished Ireland: a widow begging for food, a boy who is cheekily outspoken, and a girl who is intimidated and silent.

Margaret O'Donnell is the Gores' longstanding housekeeper. Her strong, stable character belies the fiercely dichotomous aspects of her identity. Obviously fond of and loyal to her employers, she nevertheless has a cousin who is dangerously linked to the seditious violence. Her father, Clement O'Donnell may be a drunken embarrassment to Margaret but is also the advocate of Thomas Moore's nobly patriotic songs. The local school choir's rendition of "Oft in the Stilly Night" floats across the stage from the distance and provides a tender, tentative hope for the future of a tormented nation.

The set is stunningly beautiful, portraying a parlour room on the periphery of an immense framed opening onto the outside land. This seems a visual reflection of England's presence in Ireland -- a partial and adequate colonisation. Slightly asymmetrically parallel tree trunks dominate the background. They are the "doomed trees" whose fate comes to represent Christopher's class. Planted years ago and apparently well-rooted in the land, they are now marked out for categorical destruction.

This sensitively intelligent play demonstrates why Friel is so successful a translator of Chekhov. Able to gauge the gently-blended tragicomic pathos of the Russian master, Friel reproduces this tone and transposes it to County Donegal. With affectionate nostalgia for Ireland and for an imminently extinct era, this play's scenario is realistic in itself but also emblematic of the general historical process. With a bright, homely earthiness, this play is at once insightful, subtle and moving.

I torsdags drog jag med stackars Julie på Engineering Society Annual Formal, som alltså var typ en gasque, fast (visade det sig) med balklänningar (utom vi då), gigantiska portioner mat men ingen alkohol inkluderad och inga sånger dock låånga tal. Låter det kul? Det var det inte. Och då kan det ju som bekant sluta hur som helst. Förslagsvis med att man går hem. Eller så går man till puben mittemot och dricker shots. Gissa vad vi gjorde. Dålig idé? Ja.


Fördrink med tjejerna i kortkort (nu är vi nordirländskor på riktigt!), Ciara, Julie, Gemma och Freja.


Samma fördrink, nu även i sepia


Gemma illustrerar exakt hur rolig middagen var


Jag säger något mycket intelligent här, jag lovar


Jag vet att denna bild inte är så smickrande, ville bara visa på stämningen, tycker den syns ganska bra här. Tänkt er ett riktigt stelt bröllop. Typ så.


På väg till puben


Julie och Gemma. På The Bot.


Julie och jag. Samma ställe.

Jag hade som för mig att jag hade massa fina bilder från kvällen när jag började ladda upp. Det hade jag inte. Det kanske var fina då? Eller jag vet inte

Idag har vi testat tornen vi byggt i kursen Engineering Design, här kommer lite bilder:


Min grupp och vårt torn, David, Jonathan och Steven


Sista förberedelserna innan testet


Alla torn på rad


Test. Vårt klarade 80 N innan det brakade ihop, bäst hittills (jag var tvungen att gå efter nummer 12 av 40 för jag har en annan lektion som krockar)


Dennis (som går i min klass på KTH) testar sitt torn, tror det klarade 40 N


Utsikt över östra Belfast från Ashby Building där jag läser planering

Dagens promenad gick till The Falls - det katolska/republikanska området i västra Belfast.


Detta är vad vi lämnade...


...och detta


I ett bostadsområde i The Falls


Paus på The Rock längs Falls Road för att kolla rugbymatchen, Irland-Italien, Irland vann, big time


Den kanske mest kända väggmålningen sitter på Sinn Feins hus på Falls Road. Bobby Sands dog, 27 år gammal, då han hungerstrejkade i fängelset för att irländska republikanska fångar skulle klassas som politiska fångar.


Memorial to Irish Republican Army Company


Finns även många målningar som stödjer andra befrielserörelser...


...eller kritiserar maktmissbrukare

Igår var det Refreshers Fair på SU (Student Union), alltså motsvarande Kårens Dag på KTH. Eftersom jag hade varit på ett Amnesty-möte stod jag i deras monter, kan väl inte säga att jag hade så mycket information att dela med mig av men det var kul ändå.

Extra roligt var att de hade placerat oss mittemot Pro Life-montern, abortmotståndarna alltså. På någon mystiskt vis råkade en av deras foldrar, med överskriften 'Rape, incest and abortion', hamna på vårt bord. Det var mycket intressant läsning kan jag meddela, på något sätt hade de fått det till att fri abort faktiskt betyder obligatorisk abort, det var i alla fall det hela deras resonemang grundades på. De hade grävt fram ett våldtäktsoffer som inte ville göra abort och en kvinna som kommit till världen genom en våldtäkt och tyckte på något vis att dessa männsikors blotta existens gör att abort borde förbjudas. Intressant minst sagt. FRI abort var det ja. Just det.

Frågade en av våra ordförande (vi har två, co-president) hur de hanterar abortfrågan här där det är lite mer infekterat än i Sverige och då berättade hon att de undviker den i största möjliga mån, så illa är det alltså. Synd, tycker jag. Det är ju här vi verkligen måste agera, protestera och stå upp för mänskliga (kvinnors) rättigheter.

...glömde ju nämna det viktigaste fyndet: Cherry Carmex - det bästa av två världar!

Idag fick jag äntligen Erasmuspengarna som jag väntat på ett tag, det var jag så klart tvungen att fira med att spendera dem. Resultatet blev ett färgtillskott i min annars jämnsvarta skosamling, ett par lila pumps och ett par springskor.


Springskor, Saucony från Up & Running och pumps, Rocket Dog från Schuh

Fick till och med springa på ett sånt band ni vet för att få skor efter mina fötter, så nu ska jag bli en proffsjoggare, fast självfallet bara på band inomhus, vägra jogga ute.

Jag har hört att det är massor med snö i Sverige så när du tröttnat på att åka pulka så har jag lite tips:

Mansfield Park - ett av Jane Austens mästerverk, måste läsas.

He's Just Not That Into You - helt ok film när man inte orkar tänka mer och vill bli på bra humör, och Scarlett är med så tycker man att filmen är kass kan man kolla på henne i alla fall.

Lily Allen - It's Not Me, It's You - nya skivan som släpps i dagarna, inte lika uppenbart bra som debuten men den växer. Såg Lily på tv igår, hon ledde något program, gillar verkligen henne.

Nu måste jag få i mig föda, sen ska vi se Rachel Getting Married på QFT, hoppas den är värd.

Min far ville höra om hur det är att gå i skolan här så det ska han väl få veta.

Jag läser fem kurser samtidigt, som alla går över hela terminen, för att komma upp i heltidsstudier. Det är tre kurser i ettan på Civil Engineering (Solids & Structures, Engineering Design och Construction Practice), en kurs i trean på Civil (Management & Economics) och en i ettan på Planning (Contemporary Issues in Urban & Rural Planning). Detta betyder att jag största delen av tiden pluggar med 19-åringar, och det märks. På Civil är dessutom 80-90% killar, så det är lite höhö-stämning ibland och folk verkar ganska oengagerade, ingen ställer frågor eller svarar på lärarens frågor.

Föreläsningarna hålls i stora salar med gamla träbänkar som är sjukt osköna att sitta i, men det är fint, känns genuint och som ett riktigt universitet. Vi har ingen kursliteratur men får en massa referensliteratur som man kan kolla upp om man vill så föreläsningarna är viktiga. På vissa tar de även närvaro och hög närvaro kan höja ens betyg i kursen. Jag tycker att det faktiskt känns lite mer akademiskt att inte ha någon anvisad kursliteratur, det gör att man ska kolla upp flera olika och inte blir matad med en författares uppfattning om saken. Kräver dock mer av studenten och det kan ju vara jobbigt.

Det verkar också som att det är mer pratiska moment här, i design-kursen håller vi på och ritar och ska bygga ett torn av papp, vi har en bit 30*85 cm och får använda tejp, tråd, häftstift och lim och tornet ska vara minst 1,5 m högt och klara en last på 5 N, får se hur det går!

I management-kursen har jag en otroligt dålig föreläsare, han skriver exakt det han ska säga i ett dokument som vi ska skriva ut och ta med till föreläsningen, det är bara det att han har gjort en lucktext av det så man måste komma dit bara för att fylla i orden som saknas, men han broderar inte ut texten på något vis utan läser i princip bara rakt av och på over headen ser man de saknade orden markerade, hur sjukt är inte det? Pedagogik på hög nivå, haha!

Planeringskursen verkar soft, mer diskussion och en skön föreläsare, vi ska också åka på tre fältresor, kul!

Hmm, vad mer? Vi har inga mikrovågsugnar så alla (läs jag) går hem eller äter chips till lunch (läs folk härifrån).

Har hittills inte haft någon kvinnlig föreläsare, men de är ju i och för sig inte så vanliga på KTH heller, min advisor är en kvinna i alla fall, hon är från planering.

Vad jag vet måste man inte kalla föreläsarna för Sir eller liknande, eller jag hoppas inte det för jag har inte gjort det och ingen har blivit arg än.

Kanske kommer vidare rapport sen när jag gått ett tag, detta var allt för nu.

Idag är det söndag och då ska man äta Ulster Fry till frukost om man bor i Belfast. Jag gjorde min egen vegetariska variant:


Min består av tomat, ägg, whiskeyceddar, gott bröd och te i min nya fantastiskt stora tekopp


Något sånt här ska det vara på riktigt, jag missade bönorna, champinjonerna och pannkakorna. Och jag hade godare bröd, soda bread verkar lite äckligt, visst?

Jag har haft en riktig pensionärshelg, läst Jane Austens Mansfield Park, druckit te och promenerat. Här är en bild på utsikten åt ena hållet på min gata:


Fint va?

Ledsen för att jag är så tråkig och ger er bilder på mat och utsikt, ska bättra mig, jag lovar!

Har pratat med Isabelle och Seb på skype och efter min lyxlunch bestående av buffalamozzarella och sallad från marknaden ska jag ta en promenad i botaniska trädgården som ligger här brevid för det är strålande solsken!


Lyxosallad


På marknaden, köpte ekoköttfärs och ekoägg, irländsk brie och whiskeycheddar också, dem måste jag testa ikväll!

Igår var en lugn dag, efter marknaden lunchade jag med Alex sen skypade jag lite med Emmi, kul att höra hur hon har det där på andra sidan jorden! Hängde mest hemma sen, träffade Steven, en ingenjör från Ghana som ska flytta in här. Linda från Estland som doktorerar i något som jag inte kommer ihåg ska också flytta in så nu är alla rum uthyrda, kul!

Kvällen blev också lugn, en stor kopp te och en god bok, har köpt en del böcker eftersom det är så billigt och finns massa second hand-ställen, så jag har en del att beta av.

Ha en fin lördag alla!

Billigt med bio här, kostar £3-4,50, högst 50kr alltså. Har sett:

Twilight - läste boken på vägen hit, riktig high school-crap chick lit, mycket bra alltså! Filmen var också bra, på det där extremt dåliga förutsägbara underbara noll tanke-sättet. Fint det.

Milk - vi har en mycket bra independentfilm-bio som heter Queens Film Theatre. Ett sånt ställe där man dricker rödvin istället för att äta popcorn ni vet. Där såg vi denna mycket bra film med Sean Penn i huvudrollen, och han var grand! Rekommenderas varmt!

Revolutionary Road - jag antar att den här filmen är bra, men det tyckte inte jag.

Japp, nu har jag gjort det - varit en typisk förvirrad utbytesstudent alltså. Alla utom jag visste så klart att kursen Construction Practice startar nästa vecka, oh well, nu är jag uppe i alla fall, lika bra att göra något vettigt av dagen.

Speak soon.

Nu har snön även kommit hit till Nordirland, får se hur många som kommer till skolan idag. Där det är som värst i Förenade Kungariket har det fallit 20 cm (!!!) tyckte jag mig höra på nyheterna och folk stannar hemma från jobbet. Stockholm - allt är förlåtet, detta land tar priset. Un-fucking-believable.

Några bilder på mitt rum för dem som är intresserade:


Utsikten från mitt fönster


Min smala men förvånansvärt sköna säng


Min gigantiska walk in closet (jo, den har en riktig dörr, golv och en lampa så det är ingen garderob!) och fina byrån som jag snodde från vardagsrummet


Mitt otroligt inspirerande skrivbord, det är fastskruvat i väggen, annars hade jag slängt ut det. Beställde foton som ska upp på väggen också, är lite obebott än, men det börjar känns som mitt hem!

Adressen är förresten:
Sandrine Rivoire
17 Wellesley Avenue
Belfast
BT9 6DG
United Kingdom

Ifall någon har skrivit ett brev och bara väntar på adressen tänkte jag?

Ok, nu funkar nästan internet, men jag måste använda sladd, illa. Ska fixa imorgon. Här kommer i alla fall några bilder:


Första, och enda, väggmålningen jag sett hittills för alla finns i ett område där jag inte varit än


Queen's University - min skola alltså


Alex från Kalifornien och Julie från Grenoble framför Stormont Parliament


Julie på St George's Market

Och nu måste jag springa, men kanske laddar upp bilder på mitt rum i natt.