sandrine.

Jag hade glömt bort exakt hur bra metal är. Trodde kanske att det var något jag gillade i en period när jag var liten (tänk högstadiet/gymnasiet), så är det inte. Metal är det bästa. Det finns nog inget som slår en riktigt bra metalkonsert.

En sån bevistade jag i måndags när Down spelade på Debaser Medis. De består av bland andra av Phil Anselmo och Rex Brown från Pantera (som är ett av de bästa, om inte DET bästa metalbandet genom tiderna), Down har dock skippat lite manglande till förmån för en liten groovekänsla. Phil är en gud, han sjunger fortfarande, efter både drogproblem, ryggproblem och trasiga stämband - FAN-TA-STISKT. Glädjande var också att det var knökfullt med folk, stämningen var underbar och bandet verkade vara på bästa konserthumör. När Phil dedicerade en låt till Dimebag ville ingen sluta applådera och hela konserten igenom kom han med kärleksförklaringar till publiken. Vem sa att metal var ont och hårt? Konserten i måndags var bara kärlek rakt igenom, om än paketerad i för vissa brutal musik.


Inte klockren bild, jag vet, men det är inte ultimata fotoförhållanden på konsert. Lägg märke till den söta gitarristen till vänster, lite jultomtekänsla över honom, sött!

Dagen började fint då Alex kom med frukost, varmt bröd med hummus, fruktsallad och varm choklad. Lyx! Efter den bar det av till Nacka och Barnens Hus för intervju, är verkligen i behov av ett extrajobb, också faktiskt lite sugen på att börja jobba igen. Vidare sen in till skolan för att fixa med allt jag skjutit upp under tentaperioden, hade några ganska effektiva timmar med sommarpraktikansökningsskrivning och styrelsejox. När de ringde från Barnens Hus och sa att jag får börja på onsdag kände jag att jag jobbat färdigt för dagen. På väg hem igen blev jag helt genomblöt av snön, skönt då att landa i soffan med te, skorpor och The Tudors. Nu är jag just hemkommen från en helkväll med Metallica-live-DVD och rödvin hos Victor. Fint det!

Den 29 juni landar Emmi, Moa, Johan och jag i San Fransisco, en månad senare, den 29 juli ska vi på ett eller annat sätt ha tagit oss till New York. Det kommer att bli en bra sommar!

Värsta fina färgerna utanför mitt fönster nu när solen skiner på huset mittemot, mycket finare i verkligheten så klart.

Här kommer bilden på de söta samebarnen som jag förgäves kämpade med att få rättvänd när jag publicerade de andra bilderna från Jokkmokk:


De sjunger den samiska nationalsången på samernas nationaldag (visst ser hon i mitten ut som Emil i Lönnebergas lillasyster Ida?).

Såg The Mars Volta på Circus förra veckan, himla bra alltså. Lite synd bara att jag inte hade lyssnat in mig så mycket på de senaste två skivorna, har gjort det nu efteråt och The Bedlam in Goliath är nästan lika bra som De-Loused in the Comatorium, det är stort!

Mycket bra konserter i vår för övrigt:

17 mars (min 25-årsdag!) - Amy MacDonald på Södra Teatern
24 mars - Down på Debaser Medis
5 april - Kate Nash på Debaser Medis
9 april - Ane Brun på Göta Lejon

Som ni ser är det nästan bara singer-songwriter, tur då att Victor drar med mig på lite riktig metal, hade nästan glömt hur bra det är!

Kollade Juno här om dagen, den är exakt lika bra som alla säger att den är. Gillar när de spelar Moldy Peaches "Anyone Else But You" i slutet, jag hade glömt dem, trodde att det var de som gjort all filmmusik men det visade sig vara helt fel märkte jag idag när jag hittade skivan på en av de förmodligen få Rocks som fortfarande finns kvar (den i Västermalmsgallerian). Där hittade jag även Mean Girls på dvd som jag köpte till vår slappkväll. Bra den. Det var även cd-rea, stog i kön till kassan med en hel bunt fynd men tog som tur var mitt förnuft till fånga och lade tillbaka alla igen innan det hann bli min tur, det hade kunnat gå illa.