MP tvingar med de andra
Denna ledare från Arbetarbladet i söndags skickade min syster till mig. Jag tyckte att den var så bra att fler borde läsa den. Varsågoda!
I miljöpartiet finns radikalismen som gått förlorad inom så många andra partier. Ständig strid för det gröna, hållbar utveckling och tankar om ett samhälle där inte konsumtion och produktion ges företräde framför planetens överlevnad. Illa ansedda av vissa för sina krav på att Sverige ska lämna EU. Beundrade av andra för precis samma ställningsstagande. Klassade som verklighetsfrånvända genom sina krav på grön politik. Men samtidigt ansedda som ett framåtblickande parti med framtidsfrågor på agendan.
Populism är inte ett begrepp som vi förknippar miljöpartiet med. Deras politik är snarare synnerligen impopulär i många läger. Avskaffande av kärnkraften och hög bensinskatt är framåtblickande politik. Men det är inte populär politik. Höjningen av bensinskatten under förra mandatperioden förorsakade ramaskri i landet. Den energislukande industrin och socialdemokratiska representanter i kommuner beroende av just den typen av industri spottar och fräser åt tankarna om en framtid utan kärnkraft.
Det är just därför det är så lätt att känna respekt för miljöpartiet. För att de skiter i motståndets storlek och är sin gröna ideologi trogen. Deras politik sneglar inte lika ängsligt på opinionssiffrorna som de större partiernas politik gör.
Miljöpartiet har alltid gått sin egen väg. Som ett av de tre samarbetspartierna i regeringen tvingades man dock onekligen kompromissa, men lyckades även genomdriva delar av sin politik och blev på så vis socialdemokratins gröna samvete, en samarbetspartner som möjliggjorde för socialdemokraterna att driva igenom förslag som partiet i grunden egentligen uppfattar som självklarheter, men som är så pass impopulära bland de egna väljarna och vissa av medlemmarna att de inte skulle ha gått att genomföra utan en hänvisning till nöd och tvång på grund av ett beroendeförhållande till det lilla miljöpartiet.
I dag är miljöpartiets gröna politik hetare än någonsin. Och de andra partierna har tvingats haka på.
Göran Perssons arv till sitt parti är tankarna om det gröna folkhemmet. Moderaterna som avfärdat miljöhänsyn och gröna tankegångar som tillväxtens motpol har insett att partiets framtida framgångar mycket väl kan bli avhängiga av hur man förhåller sig till miljöfrågorna, så nu säger sig även moderaterna vara ett grönt parti. Även om man inte kan backa upp den gröna identiteten med grön politik.
Vad som skett är att domedagsprofeterna i dag är fler. FN:s klimatrapport, Al Gores film "En obekväm sanning", mediernas nyvunna intresse för miljöfrågor i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet har skapat opinion, ökat kunskapen om det pågående, kortsiktiga och ohållbara resursslöseriet vi ägnar oss åt som inte är något annat än ett långsamt självmord, om vi fortsätter att leva som vi gör.
Självfallet kommer den ökade fokuseringen på miljöpolitiken gynna miljöpartiet. Inget annat parti i svensk politik har konsekvent fört en politik med det gröna i ständigt fokus.
Inget annat parti kan hävda att deras engagemang i miljöfrågorna är helt oavhängigt av opinionsläge och frågornas popularitet.
Under åren av näst intill totalt ointresse för miljöfrågor bland både allmänhet och övriga partier har miljöpartiet träget kämpat vidare, framfört sina impopulära förslag, slagit ett slag för energisparande teknik, främjande av alternativa drivmedel, talat om nödvändigheten i att avveckla kärnkraften, att tänka grönt i det lilla så väl som i det stora.
Miljöpartiet har av sina motståndare anklagats för att vara tillväxtfientliga bakåtsträvare. Men i dessa dagar är det tämligen uppenbart att det är just miljöpartiet som på lång sikt kommer att få rätt.
Den som intar frontposition i utvecklings och avvecklingsarbetet redan nu kommer att ha positionerat sig väl inför den dagen den verkliga omställningen börjar. Och den dagen kommer av ren nödvändighet i en inte allt för avlägsen framtid.
Vi kommer tvingas ändra vårt sätt att leva. Vi kommer börja efterfråga internationellt samarbete och beslut som gynnar vår långsiktiga överlevnad i stället för kvartalskapitalisterna. Miljöfrågorna är inte flumpolitik. De handlar om vår överlevnad.
Jenny Wennberg
[email protected]
Tel. 026-15 93 49
I miljöpartiet finns radikalismen som gått förlorad inom så många andra partier. Ständig strid för det gröna, hållbar utveckling och tankar om ett samhälle där inte konsumtion och produktion ges företräde framför planetens överlevnad. Illa ansedda av vissa för sina krav på att Sverige ska lämna EU. Beundrade av andra för precis samma ställningsstagande. Klassade som verklighetsfrånvända genom sina krav på grön politik. Men samtidigt ansedda som ett framåtblickande parti med framtidsfrågor på agendan.
Populism är inte ett begrepp som vi förknippar miljöpartiet med. Deras politik är snarare synnerligen impopulär i många läger. Avskaffande av kärnkraften och hög bensinskatt är framåtblickande politik. Men det är inte populär politik. Höjningen av bensinskatten under förra mandatperioden förorsakade ramaskri i landet. Den energislukande industrin och socialdemokratiska representanter i kommuner beroende av just den typen av industri spottar och fräser åt tankarna om en framtid utan kärnkraft.
Det är just därför det är så lätt att känna respekt för miljöpartiet. För att de skiter i motståndets storlek och är sin gröna ideologi trogen. Deras politik sneglar inte lika ängsligt på opinionssiffrorna som de större partiernas politik gör.
Miljöpartiet har alltid gått sin egen väg. Som ett av de tre samarbetspartierna i regeringen tvingades man dock onekligen kompromissa, men lyckades även genomdriva delar av sin politik och blev på så vis socialdemokratins gröna samvete, en samarbetspartner som möjliggjorde för socialdemokraterna att driva igenom förslag som partiet i grunden egentligen uppfattar som självklarheter, men som är så pass impopulära bland de egna väljarna och vissa av medlemmarna att de inte skulle ha gått att genomföra utan en hänvisning till nöd och tvång på grund av ett beroendeförhållande till det lilla miljöpartiet.
I dag är miljöpartiets gröna politik hetare än någonsin. Och de andra partierna har tvingats haka på.
Göran Perssons arv till sitt parti är tankarna om det gröna folkhemmet. Moderaterna som avfärdat miljöhänsyn och gröna tankegångar som tillväxtens motpol har insett att partiets framtida framgångar mycket väl kan bli avhängiga av hur man förhåller sig till miljöfrågorna, så nu säger sig även moderaterna vara ett grönt parti. Även om man inte kan backa upp den gröna identiteten med grön politik.
Vad som skett är att domedagsprofeterna i dag är fler. FN:s klimatrapport, Al Gores film "En obekväm sanning", mediernas nyvunna intresse för miljöfrågor i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet har skapat opinion, ökat kunskapen om det pågående, kortsiktiga och ohållbara resursslöseriet vi ägnar oss åt som inte är något annat än ett långsamt självmord, om vi fortsätter att leva som vi gör.
Självfallet kommer den ökade fokuseringen på miljöpolitiken gynna miljöpartiet. Inget annat parti i svensk politik har konsekvent fört en politik med det gröna i ständigt fokus.
Inget annat parti kan hävda att deras engagemang i miljöfrågorna är helt oavhängigt av opinionsläge och frågornas popularitet.
Under åren av näst intill totalt ointresse för miljöfrågor bland både allmänhet och övriga partier har miljöpartiet träget kämpat vidare, framfört sina impopulära förslag, slagit ett slag för energisparande teknik, främjande av alternativa drivmedel, talat om nödvändigheten i att avveckla kärnkraften, att tänka grönt i det lilla så väl som i det stora.
Miljöpartiet har av sina motståndare anklagats för att vara tillväxtfientliga bakåtsträvare. Men i dessa dagar är det tämligen uppenbart att det är just miljöpartiet som på lång sikt kommer att få rätt.
Den som intar frontposition i utvecklings och avvecklingsarbetet redan nu kommer att ha positionerat sig väl inför den dagen den verkliga omställningen börjar. Och den dagen kommer av ren nödvändighet i en inte allt för avlägsen framtid.
Vi kommer tvingas ändra vårt sätt att leva. Vi kommer börja efterfråga internationellt samarbete och beslut som gynnar vår långsiktiga överlevnad i stället för kvartalskapitalisterna. Miljöfrågorna är inte flumpolitik. De handlar om vår överlevnad.
Jenny Wennberg
[email protected]
Tel. 026-15 93 49
Kommentarer
Postat av: frida
hej, jag maste bara fraga en grej som jag just laste, ar det sant? finns det ett subway i gavle?? om en vecka ar du har!!! woho!!! puss och smek
Trackback