sandrine.

Nu är det äntligen här, Tools fjärde studioalbum, '10 000 days'. Som jag har väntat. Det var fem år sen sist. Kan verka som en oändlighet när det gäller vanliga band, men nu är ju inte Tool ett sådant. Och det är väl värt väntan. Fick skivan, bränd (ja, jag ska köpa den på riktigt), av Sebastian för någon vecka sen och det har tagit sin tid. Lyssnade på den kanske fem gånger i rad först - den tid en vanlig skiva brukar behöva. Sen tog jag en paus och lyssnade på lite mer lättsmält musik ett tag, och så idag tog jag upp lyssnandet igen. Nu låter det som att jag plågar mig själv med något jag inte vill lyssna på egetligen, vilket inte alls är fallet. Det är bara så att jag lärt mig att Tools musik inte sätter sig i huvudet på en gång, så som mycket annan musik gör. Istället håller den mycket längre när man väl lyssnat in sig på den.

Första gången jag hörde Tool brydde jag mig inte alls om dem, musiken gick mig helt förbi och jag var totalt ointresserad. Men eftersom jag hade måga vänner som lyssnade på dem hörde jag dem någon gång då och då ändå, tror det var 'Ænima' och 'Opiate', så någon av alla dessa gånger kände jag igen en liten snutt och fick låna en skiva. Det måste ha varit någon gång år 2000 och sen den dagen är jag fast och de är fortfarande mitt favoritband.

'10 000 days' har inte nått mitt hjärta än, men den är på god väg och jag är ganska säker på att den kommer att lyckas.