sandrine.

Efter en hel dag av icke-pluggande och glassätande i solen skulle jag äntligen få se The Fratellis live. Det var ganska glest med folk på Debaser Medis när Johanna och jag kom dit och det blev inte så mycket bättre. Synd på ett bra band som dessutom sägs vara bäst live, tänkte jag. Men kanske just för att det var lite folk, eller för att de (som klasskompis Sabina som innan konserten intervjuade dem för THS-radion sa) var ganska slitna eller kanske för att ryktet inte var sant, var de inte särskilt bra. Sångaren verkade sur hela konserten igenom, han bjöd nästan inte på någon mellansnack och såg bara allmänt vresig ut. Däremot var han snygg, mycket snyggare än på bild, vilket ju är ett bra betyg med tanke på att de flesta är snyggare när de är på bra humör. Basisten, som såg mycket skotsk ut, både utseendemässigt och för att han var iklädd Celtic-tröja, och trummisen, alltid med sin PET-flaska med IRN-BRU nära till hands, gjorde sitt bästa för att höja stämningen men förjäves. Tyvärr är det oftast sångaren det hänger på.



Det var dock ändå inte en dålig konsert, The Fratellis har så pass bra låtmaterial att det kan rädda det mesta. Publiken kom igång mer mot slutet av konserten när de stora hitsen spelades, det tillsammans med den snygga backdropen där det visades olika bilder på pinuppor räddade konserten. Och den snygga och annorlunda t-shirten jag fick med mig hem så klart!



Jag tror att bandet kan mycket bättre än så här och jag ser fram emot att se dem igen, helst på Debaser Slussen där de skulle ha passat mycket bättre, eller på festival.