sandrine.

Ja, så är det. Sorgligt men sant. Så nu är jag tillbaka i mitt normaltillstånd, singel alltså. Viket jag i och för sig trivs ganska bra med. Känns som att jag kan göra vad jag vill. Men det innebär också att jag helt plötsligt blev hemlös, vilket inte är lika kul. Men det löste sig mycket fort, närmare bestämt alldeles nyligen, då jag fick ett mail av Micke (som står på kontraktet till flogstalägenheten som David och Johanna bor i nu) som sa att jag gärna fick bo där. Nice!

Det finns dock en del andra ovissheter i min framtid, närmare bestämt var jag ska jobba i sommar och vad jag ska göra i höst.

Jag har sökt sommarjobb på Lantmäteriverket, Vattenfall och Sandvik men de verkar inte bry sig om att man kanske vill vet mer än en månad i förväg var man ska jobba och vill kunna planera sin framtid. Jag har ju en nödlösning och det är att jobba kvar på Max - något som jag inte är särskillt sugen på. Men de vill ju också veta lite i förväg om jag kommer att jobba kvar. Svårt det där.

Sen har vi hösten då. Igår åkte jag till KTH för andra gången denna vecka för att kolla på skolan och den civilingenjörsutbildning jag vill gå, Samhällsbyggnad. Men där ligger inte problmet i att jag inte vet vad jag vill utan i att jag är mycket osäker på om jag kommer in. Dum som jag är har jag inte gjort högskoleprovet så jag måste söka på de betyg jag skrapade ihop under min inte helt engagerade gymnasietid. Surt, men jag får helt och hållet skylla mig själv som varit för feg för att göra högskoleprovet, har tänkt att det är ett intelligenstest och att jag kommer att gå under om jag är dålig.

Kontrollfreak som jag är har jag i alla fall en plan b. Jag ska jobba ihop en massa pengar (vet inte var än) och åka till Central - eller Sydamerika och lära mig spanska, förmodligen genom en svensk folkhögskola. Kan ju bli kul det med, men då blir det inget sabbatsår under civilingenjörsutbildningen vilket kan bli tufft. Men så är livet. Under året måste jag också skriva högskoleprovet höst och vår.