sandrine.

Klockan elva var jag tvungen att checka ut. Hur trött och bakis jag än var. Så det gjorde jag också. Drack en kopp te innan jag gick.  Promenad in till stan. Bagaget i förvaring på Central Station. Gick runt som en zombie. In på Fopp. Ut med:

Wolfmother - 'Wolfmother'
Goldfrapp - 'Felt Mountain'
Goldfrapp - 'Black Cherry'
Goldfrapp - 'Supernature'
Gnarls Barkley - 'St. Elsewhere'
Bright Eyes - 'I'm Wide Awake, it's Morning'
Bright Eyes - 'Digital Ash in a Digital Urn'
Babyshambles - 'Down in Albion'
Muse - 'Showbiz'
Muse - 'Origin of Symmetry'

Gladare, om än lika trött, satte jag mig på trappan till GoMA och väntade på Alan. Han kom och tog med mig till smothiestället jag letade efter på lördagen. Det låg mitt i stan. Där fick jag en smothie som hette 'Disco-Down Booster' i handen. Den sägs bota baksmälla. Och jag såg att de till och med hade i en sked av ett pulver från en body builder-proteinpulverburk som det stod 'Hang Over Cure' på, läskigt. Aja, jag blev faktiskt piggare. Dock tror jag att det berodde mer på yoghurten och frukten än på det mystiska pulvret, men vem vet? Vi gick och shoppade lite skivor åt Alan, han köpte bland andra Ed Harcourts nya, det borde jag också ha gjort har jag en känsla av. Solen tittade fram, efter lite svalkande regn, så vi gick och satte oss i gräset på George's Square och där blev vi kvar. Inte förrän en timme innan jag var skulle med tåget tog vi oss därifrån. Jag tog med Alan till Ichiban för lunch/middag. Tredje dagen i rad för mig där, men jag var ju tvungen att visa honom stället eftersom han aldrig besökt det. Det är kul att visa folk nya saker i sina egna hemstäder!

Sov på tåget, halvsov på flygplatsen när jag spottade polisongtrummisen (Peder?) i Backyard Babies. Satt ett tag och funderade på om det verkligen var han när en Adidasshortsklädd Nicke röjde alla tvivel ur vägen. Efter ett tag visade sig även resten av bandet, Dreggo mindre och svartare än någonsin, och deras crew. Men mer spännande än så blev det inte.